Under existens, hyser man vanligtvis känslor av kärlek mot någon eller något. "Kärlek" beskriver känslor av gillande, djupa sympatier/känslor, mycket stor preferens och/eller glädje/njutning. Man kan älska vad som helst och vem som helst. Ibland är kärlek en dygd. En kärlek till träning och kunskap brukar exempelvis gynna en person. Ibland är kärlek skadligt. En kärlek till droger eller brott kan vara destruktivt. Anledningar till kärlek är uppenbara. Man älskar det som stödjer ens sak. Realistiskt sett älskar inte människor det som står i motsats till deras egna intressen. Man måste hålla definitionen av kärlek i åtanke (gillande, preferens) för att acceptera detta faktum. Så om en människas mål är att förbli frisk, älskar inte han/hon att röka. Om en människas mål är att ha kul, älskar han/hon att umgås och leka.

Vår Skapare är också En som älskar. En vanlig myt i världen är att guden i Islam (Underkastelse) inte är en älskande gud. Denna idé har ingen basis alls. Först och främst är konceptet "guden i Islam" helt fel, eftersom Gud i Islam (Underkastelse) är samma Gud för alla människor, vare sig de kallar sig själva Judar, Kristna, Hinduer, Buddister…o.s.v. För det andra, eftersom Koranen är den enda skriften som upprätthålls av sanna Islam, och anses vare Guds ord, kan vi titta i Koranen för att se om Gud (i Islam och i alla andra religioner) är en älskande gud eller inte.

Enligt den Heliga Koranen, är Guds kärlek uttryckt och betonat flera gånger om i hela skriften.

Gud älskar: de generösa (2:195); de rättfärdiga (3:76); de ihärdiga (3:146); de som gör gott (3:148); de som litar på Honom (3:195); de medlidsamma (5:13); de som renar sig själva (9:108); de rättvisa (5:42); de som är rena (2:222); och de som kämpar för Hans sak (61:4).

Dessa egenskaper vinner Guds kärlek för att de stöder Hans sak, och garanterar ett fridfullt, kärleksfullt och ansvarsfullt samhälle av troende som uppmuntrar varandra att vara rättfärdiga, att bry sig om de fattiga, släktingarna, de föräldralösa, grannarna, de resande främlingarna och varandra.

Vad vi måste veta är att om Gud så önskade skulle alla stödja Hans sak och vinna Hans kärlek, men den Nådigaste förser oss med frihet, en frihet vi människor bad om och som gavs till oss. Människor som inte stödjer Gud och som sprider korruption på Jorden vinner inte Hans kärlek, vilket erbjöds dem genom att de lydde enkla och tydliga budord. De kan inte komma närmare Gud på Sista Dagen. Att vara borta från Gud är vad som kommer att vara Helvetet för de människorna. Gud sätter inte en enda människa i Helvetet, tvärtom. Han satte i vår väg många anledningar till att hitta Honom, älska Honom, följa Hans budskap och vara nära Honom på den Sista Dagen (Himlen). På grund av vår frihet (vilket är en gåva) är det vi som gör valet om vi vill komma till Himlen eller Helvetet.

Ett annat stort missförstånd i världen idag, är att Gud älskar allt och alla. Detta koncept är inte logiskt. Varför skulle Gud älska de som sprider korruption på Jorden, som dödar de oskyldiga, torterar de svaga och handikappade, som rånar människorna på deras tillhörigheter och frihet, som förorenar miljön, våldtager kvinnor och flickor och misshandlar våra barn? Varför skulle Gud älska någon som Hitler, Stalin, Mao, eller någon annan tyrann?!! Dessa är Guds fiender och våra fiender. I Koranen 4:76 står det;

"De som tror kämpar för Guds sak, medan de som inte tror kämpar för tyranni. Därför ska ni bekämpa djävulens bundsförvanter; djävulens makt är noll."

En del människor begår ondska och hädar regelbundet, struntar i budorden och tror inte på Den som skapade dem och försörjer dem. Om Gud älskade oss alla villkorslöst, varför skulle vi då upprätthålla budorden? Varför skulle Gud ens utfärda ett budord om Han älskar oss vad vi än gör? Om Gud verkligen älskade oss vad vi än gjorde skulle vi inte alla då ha en lisens att begå de värsta orättfärdigheter, och samtidigt vara säkra på att vi kommer att hamna i Himlen? Detta skulle försätta världen i ett tillstånd av kaos och oordning som skulle innebära slutet på någon meningsfull civilisation. Koranen förser oss med sanningen i denna fråga. Varje egenskap som Gud inte älskar står specifikt omskriven i Koranen. Gud älskar inte; de som attackerar (2:190); korruption (2:205); de orättvisa (3:140); de arroganta (4:36); förrädaren (4:107); de som begår ondska (5:64); de som slösar (6:141); de glupska (7:31); de som överträder (7:55) de icke troende (3:32); och de som skryter och är stolta (57:23).

Nu har vi sanningen om vad Gud älskar och vad Han inte älskar. Gud älskar oss för det bra vi gör och älskar inte de som begår ondska. Gud, den Barmhärtigaste, Den Nådigaste, stängde inte dörren för de som begår ondska. Han gav dem möjligheten att ångra sig och ändra sig och komma tillbaka till Honom. Om de gör det innan de dör eller närmar sig döden, garanterar Gud dem förlåtelse, vägledning och evig lycka i Livet Efter Detta. Detta är sann kärlek, en verkligt konstruktiv kärlek, inte en destruktiv. Gud som älskar oss gav oss alla anledningar och medel för att vara lyckliga i denna världen och i Livet Efter Detta, och för det måste vi vara evigt tacksamma mot Honom. Hans kärlek är omåttlig, och vi måste sträva efter den. Prisad vare Gud, den Medlidsamme, Den Barmhärtige.